Måndag
Nerräkning för så mycket. Så många "snart".
Det är nu det händer. Allt vi sått ska nu skördas. Det är nu allt händer och vänder på riktigt.
Hade jag då, för ett år sedan, vetat att det skulle ta sån tid att omorganisera ett liv hade jag nog gett upp på förhand. Men som sagt, under de närmaste veckorna nu dras den krokiga vägen ut till ett enda långt utropstecken.
Året 2013 kommer aldrig tillbaka och jag kan bara känna stor tacksamhet över det. Jag får hjärtklappning och tårar i ögonen fortfarande när jag tänker tillbaka på mycket under det året. Lärt mig massor. Om mig själv, mina nära. Kanske är jag lite klokare och starkare nu.
Dessutom är det nu de sista klämtande, flämtande veckorna på vintern.
Den sista pusten i heltidsträsket blåser över mig denna månad. Aldrig har jag väl känt sån genuin glädje över en vår. Pånytt-födelsen känns nästan fysisk, jag ser den och känner den som jag ser våren komma.
Nu är nästan båten i hamn. Snart lägger den till vid bryggan efter ett år på stormigt hav.
Hoppas "hopp-i-land-kalle" inte ställer till något nu i det sista.
För det är jag inte förberedd på, inte mentalt stabil nog att tackla.
Snart. Nästan.
Det är nu det händer. Allt vi sått ska nu skördas. Det är nu allt händer och vänder på riktigt.
Hade jag då, för ett år sedan, vetat att det skulle ta sån tid att omorganisera ett liv hade jag nog gett upp på förhand. Men som sagt, under de närmaste veckorna nu dras den krokiga vägen ut till ett enda långt utropstecken.
Året 2013 kommer aldrig tillbaka och jag kan bara känna stor tacksamhet över det. Jag får hjärtklappning och tårar i ögonen fortfarande när jag tänker tillbaka på mycket under det året. Lärt mig massor. Om mig själv, mina nära. Kanske är jag lite klokare och starkare nu.
Dessutom är det nu de sista klämtande, flämtande veckorna på vintern.
Den sista pusten i heltidsträsket blåser över mig denna månad. Aldrig har jag väl känt sån genuin glädje över en vår. Pånytt-födelsen känns nästan fysisk, jag ser den och känner den som jag ser våren komma.
Nu är nästan båten i hamn. Snart lägger den till vid bryggan efter ett år på stormigt hav.
Hoppas "hopp-i-land-kalle" inte ställer till något nu i det sista.
För det är jag inte förberedd på, inte mentalt stabil nog att tackla.
Snart. Nästan.
Kommentarer
Trackback