Gottepåsen.blogg.se

Vill mycket, orkar mindre. 

Barnen. Denna ständiga källa till både glädje och oro. Tre stycken har vi. Så det finns material att ta av till både glädje och oro. 

Känns som om min tillvaro är i sirap, allt sim ligger i händerna på någon annan stannar liksom där. "Nästa vecka kanske" är en fras som snart får mig att flippa ut. 

Tänkte på det kl sju i morse. Det är nog alla år på akutavdeling. Finns inte ens en morgondag. Vi gör NU. 

Grubblade lite om mitt framtida yrkesval. Kommer jag kunna vänja mig vid rutinprover? (Akuta prover- svar inom 1-2 timmar. Rutinprover - svar inom 1-2 veckor). Livet på en vårdcentral lockar så enormt samtidigt som jag säkert har svårt att greppa vilken enorm skillnad det är i arbetstakt.. Jag har bara varit en liten stund på praktik och jag har vänner som jobbar på vc. Dom är inte lata. Absolut inte. Men de har en till två patienter i taget. Patient avslutas innan man går hem. Pat ska inte äta, mobiliseras, läsa hjärtövervakning, rondas, få piller, injektioner, vårdplaneras, diskutera med massa anhöriga mm mm och så x 6 då. 

På vårdcentral är det ett jämt flöde över dagen. Sen tar dagen slut och väntrummet blir tomt och personalen går hem. Känslan i det måste vara mäktig. Att inte lämna över sånt som inte hunnits med till någon annan. 

De fördelarna kanske kan väga upp att det tar "lång tid" att få provsvar. Ett lugnare sätt att arbeta. Som kanske gör att det går att orka jobba fram till pensionen. 

Så det är nog bra att fortsätta läsa. Även om det bitvis känns förvirrat att ha många olika  bollar i luften på deltid. Snart är faktiskt 2/5 avklarade. Otroligt!