Semester
Gått ut hårt. Full fart. Ingen tid att förlora då vi bara har två veckor tillsammans nu Mannen och jag. 
20 min efter att kortet togs drog ovädret in och följde oss ända förbi Örebro. Tydligen kan vädret slå om otroligt fort omkring Vättern.
Efter jobbet på fredag rakt in i bilen och iväg till vänner i Linköping. Stannade och åt på en uteservering i Askersund. Varmt och underbart!
På kvällen skumpa på vännernas uteplats under en himmel som äntligen svalnat av.
Lördagen blev det badstrand i Mjölby av alla oplatser som finns här i världen. Absolut inga fel på det och Liten snorklade runt och såg sin livs första levande kräfta.
Pga något lurt i en liten mage vågade vi inte stanna för länge hos vännerna på söndagen.
Men vi lämnade inte stan, så rädda var vi inte, hahaha! Då det ändå var andra gången jag var i stan utan att ha sett mer än tågstation, den lokala mataffären och vännernas kvarter beslöt vi att besöka Gamla Linköping. Helt fantastiskt! De har flyttat alla gamla byggnader, hus, uthus, magasin och bodar och byggt upp en gammal stad med kullerstenar i tidtypisk anda.
Statister/skådespelare i tidsenliga kläder spatserade omkring och det kändes som att vara på besök för hundra år sen. Ett bankrån skedde också, medcriktig skurk som togs av polisen och fick bannor av barnen i cellen. "Fy skäms".... !
Liten älskade stället och ville inte fortsätta hemåt.
Rekommenderas.
På väg hem styrde vi in mot en badskylt stax söder om Askersund, Harge Camping. Vilket ställe! Kan varmt rekommenderas för alla som behöver rasta sig själva eller sina barn en sommardag som tillbringas i bilen.
Premiärdoppade mig därmed i Vättern, har jag aldrig badat i förr! Kall, 21 grad, att jämföras med Fryken som enl rykten kommit upp i fantastiska 27 grader.
Sen åkte vi knappa milen och svängde av mot Stjernesund. Ett litet men för mig ett stort slott. Ett riktigt slott. Kom i tid för sista visningen och köpte därmed guidad tur. Ångrar inte ett öre, 60kr per vuxen, Liten var gratis.
En upplevelse utöver det vanliga. Ett enormt oväder drog in medan vi var på visningen och gjorde det lite mörkt, åskan mullrade på precis utanför och bidrog till att skapa en alldeles särskild stämning. Liten var hänförd och för en gång skull mållös, hahaha! Fick stort beröm av andra sen att hon "uppfört sig så bra". Well, hon är snudd på nio år, inte två och ett halvt. Vill rekommendera det här med, visningen tog ca 40min och även barn med mycket spring i benen orkar nog stå ut i en så unik miljö, ett slott liksom. 20 min efter att kortet togs drog ovädret in och följde oss ända förbi Örebro. Tydligen kan vädret slå om otroligt fort omkring Vättern.
Så nu är det måndag. Började med en sex km lång löptur med sirap i benen och lim under skorna. Fruktansvärt tungt. Inget av den lätthet jag hade under milen förra veckan visade sig. Men nu är det gjort.
Klockan har hunnit bli tio och jag har avnjutit morgonkaffet och funderar så smått vad som ska ske idag. Liten ska till en kompis. Kanske behöver trädgården lite kärlek och omtanke?
Glad så jag gråter
En åskskur. Syre i luften plötsligt denna dag då SMHI utfärdade klass 2 varning för värme för första gången någonsin.
Snörade på mig skorna. Tänkte mig fem kilometer. Kände mig stark, la till två kilometer till. Och ännu två.
När min Runkeeper sa nio kilometer började jag gråta - sen sprang jag sista kilometern fnittrande med tårarna rinnande nerför kinderna. Näst efter jag fött mina barn är det här den största fysiska prestation jag någonsin gjort.
63 min. Är faktiskt euforisk över den tiden.
Jag har sprungit en mil. En mil. Jag. Sprungit en mil.
Så jävla stolt över mig själv.
Mina stora barn kom farande emot mig när jag stortjutande kom in och förkunnade min bedrift. Tänkte ge mig en kram. Nöjde sig dock med en klapp på axeln, milen luktar inte gott, hahaha!
Hunden på katten, katten på musen ...
Ringar på vattnet kan det bli. Vi ska få fiber (halleluja!), de har grävt i flera månader runt om i byarna. Idag fick jag sms från mitt elbolag - strömavbrott som rör din fastighet.... Fnissade lite för just idag skulle de gräva från vägen och in till vårt hus. Klart de ska ha av kabeln liksom!
Men det var andra killar som lyckats gräva av en betydligt större kabelanslutning. 240 hus. Vi löste det, satt och åt hämtmat på stranden, ingen fara. Tänkte också att vår nya frys säkert står pall ganska länge. Lugnt! Men så tittade jag på klockan. Utlovat ström tillbaka klockan 18 enl sms nr två. Nu var kl sju så jag drog ut på jogging rundan. Varmt, svettigt, klibbigt. Kom hem. Ingen ström!
För oss med egen brunn betyder det ingen pump och följaktligen inget vatten = ingen dusch. Förstå hur svettig jag var med personbästa på fem km i terräng i 26 grader i skuggan. Det rann och droppade.
Tänkte att jag kanske skulle åka tillbaka till sjön och ta med tvål. Lockade inte att sätta sig svettig i bilen dock.
Så kom jag på det. Vattenkannan. Stod full bredvid husknuten.
Ut i bara mässingen (älskar att bo så här!) och skvalpade på mig, tvålade in och shamponerade. Sköljde uppfriskande (otur att kannan stod i skugga och inte i växthuset). Halva gick åt! 7,5 liter! Otroligt! Och jag höll på länge och njöt. Känner mig renare än på länge. Märkligt men sant.
Lite romantiskt, tillbaka till dåtiden, enkelhet. Och fullt funktionellt.
Ska nog göra om det bara för att det var så mysigt. Om väder tillåter förstås.
Nästa stress. Tre personer som ska upp och jobba imorgon tittar på nästan urladdade mobiler. Hur skulle vi komma upp i tid! Blipp! Tre timmar efter att det var tänkt kom den för nutidsmänniskan livsviktiga strömmen åter. Vi var utan i sex timmar och kunde nästan inte tänka på något annat.
Löjligt.
Nu är det bara tre pass kvar till semester för övrigt. Längtar!
Lite hur som helst
Jobb, för både mig, mannen och äldsta dottern. Farmor har ryckt in som barnvakt till den Ganska Stora Lilla nu när fritids är stängt. Ständig personalbrist på stora sjukhuset - idag blir det dubbelpass - igen.
I helgen skulle vi vara i Kristinehamns skärgård med vänner. Vi hann dit, sen trasslade maken in benet i en propeller så vi fick vända åter till Karlstad, akuten, fredag kväll, 20 stygn. Inte så jätteroligt men ändå en tacksamhet över att det bara var ett djupt sår, inga muskler eller senor kom till skada. Och så har vi världens bästa försäkringsbolag - skicka in vad vi betalat så kommer allt tillbaka, utan självrisker.
Och så springer jag. Inte fort, inte så länge men jag har sett en ny lårmuskel skymta fram så någonting händer!
Längtar efter semester. Tur att jag hade en vecka vid midsommar som fyllde på med energier, annars hade jag aldrig orkat vänta så här länge. 1½ vecka kvar "bara" - sen är det faktiskt min tur! Nästan 4 veckor blir det. Har fått erbjudande att sälja minst en till jobbet men.... eh.... NEJ! Jag ska njuta på sommaren. När mina barn är lediga.
Nu - frukost!
Längtar
Till min semester. Mannen är ledig denna veckan och har stålande sol och värme. Det unnar jag honom liksom alla andra som har semester.
Men jag vill också gå nu! Nu!
Hälsan själv?
Jobbar på. Dubbelpass på ledig helg, tjänar pengar! 
Hur som helst, ville bara kolla hur jag har det med pulsen nu när jag springer lite då och då.
Undrar vad jag har i puls när jag sover, detta hade jag efter att ha suttit ner i tre minuter, ingen äkta vilopuls således! Men så glad jag blev!
Det går väldigt fort
Att rubba vätskebalansen. Det händer ju oftast vid sjukdom. Eller som idag - av ren dumhet och stönighet. Målet var förstås inte att rubba vätskebalansen, det kom på köpet så att säga.
Har återupptagit träningen igen och peppar peppar, foten verkar hålla! Är ute varannan dag och flåsar högröd i ansiktet. En syn jag vill bespara er.
Igår var det vilodag, således skulle ett pass göras. Bortbjudna på middag i em. Var hos vänner igår, drack allt för mycket rödvin och hade huvudvärken från helvetet när jag vaknade.
Lite panik, måste ju springa! Imorgon tänker du, man kan ju fuska en gång? Absolut. Ingen hade velat det mer än jag men - imorgon ska jag jobba 6.45-22.00. Omöjligt vill jag påstå att få in ett löppass. Och då skulle det bli tre, TRE! vilodagar i rad om jag inte sprang ut idag.
Så. Solen i typ zenit över huvudet och inte ett moln på himlen. Jag beslutar av oklar anledning att jag ska ge mej på milen (bakfyllehjärnor är inte smarta). Har kört runt fem kilometaren i flera veckor men just idag ville jag testa milen. Intervall, springa en kilometer, gå en osv.
Jag lovar. Jag dog nästan. Jag mådde illa, jag törstade, jag klarade knappt att gå upp i en av de branta backarna. Men jag gjorde det.
Har nog druckit tre fyra liter sen jag kom hem, de senaste två timmarna. Och jag är inte kissnödig än.
Så tokigt det kan bli. Och så dumt det är att vara stönig!
