Måndag

Sjuk i helgen.  Idag mellanflickan hemma med lika symtom. Hon klarar sig dock själv så något vab är det inte tal om. Skönt. Vabba är så tråkigt! Särskilt om det är "karantän" så barnet är friskt och piggelint men man är inlåst.... 
Mannen och Liten är förkylda. Får se hur det utvecklar sig. Inte blivit inkallad att hämta än iaf (lillan då, mannen hoppas jag tar sig hem på egen hand, hahaha!)

Men våren kommer i rasande fart så det är bara att invänta bättre tider! 


Arg och förtvivlad

Har en av Sveriges störta arbetsgivare. Landstinget. 
De har misskött löner, löneutveckling, personalrekrytering, personalutveckling länge och i år är katastrofen ett faktum i hela landet. 
Det finns inte tillräckligt med sjuksköterskor. Så är det. 
Förutom att jag som medborgare är orolig för egen del - det kommer inte säkert finnas plats för mig och de mina om vi behöver vård, så drabbas jag omedelbart personligt via arbetsplatsen. 
Flyttad semester vilket leder till att jag ska ha ledig tid utan mina barn. 
Jag är just nu arg och ledsen. Jag (och givetvis alla kollegor) har slitit ett helt år. Mitt eget senaste år behöver inte diskuteras mer men jag har faktiskt kämpat hårdare än många för att orka jobba och inte bidra till ytterligare personalbrist. Med facit på hand borde jag varit sjukskriven förra sommaren.
Tacken? Inget. Absolut inget. 

Så nu sitter jag här. Återigen med tårar på kinderna och öronsus. Känns som om allt jag jobbat mot bara gick upp i rök utan egen påverkan. 
Det är tydligen svårt för de bestämmande att inse att vårdpersonal i modern tid lever i familjer. Vi är inte längre ogifta ungmöer eller äldre utan barn (ofödda eller utflugna). Vi vill vara lediga när barnen har skollov. Vi vill vara lediga med vår partner, vi vill kunna träffa vänner som också är lediga på sommaren. 
Vi är inte volontärer som sliter häcken av oss utan skälig lön för att det är ett "kall". Vi är medborgare i ett land som vill påstå att det är feministiskt och rättvist. Som tror att vi bedriver världens bästa sjukvård. Men det gör vi inte längre. Det var många år sedan Sverige toppade i den statistiken. 
Landstingen i landet har under många år haft ett allt mer galloperande tapp av erfaren personal till bl.a. våra bättre betalande grannländer. Och nu är katastrofen här och det är jag och min familj som ska betala. Att politiker inte sett till att rekrytera ny och genom personlig löneutveckling få och behålla sin personal. Som det ser ut nu är det lika i alla landsting oavsett politisk styrning. Så hur i helvete ska jag kunna påverka?

Det är inte rättvist. Att vi, längst ut i näringskedjan ska få bära all skit. Vi som tröstar, lindrar, botar, sköter andra hela året måste väl få vara med våra egna kära 4 veckor om året när de har sommarlov?

Jag vågar inte tänka på vad det här kan leda till i förlängningen. Att jag och mina arbetskamrater inte får ledigt med våra livskamrater. När ska kärleken hinna vårdas? Kommer separationerna öka? När ska vi mammor och pappor i omvårdnadsyrket ha ledigt med våra barn som går i skolan? 

Jag måste hitta en lösning. Men jag vet inte var eller hur. 
Hade jag vetat att det var slav jag utbildade mig till för elva år sedan hade jag hoppat av direkt. Stannat som undersköterska och inte tagit de där åren med förlorad inkomst och studielån. 

Säga upp sig känns som en oerhört drastisk åtgärd. För känslan sitter ju redan i kroppen - jag är med 20 års samlad erfarenhet inte värd ett skit för arbetsgivaren så vem vill anställa mig?




Lyx

Jag har egna mycket estetiska döttrar. Har ett uppförstorat foto från den största sedan tidigare och igår sattes ett verk av mellanflickan upp i glas och ram. 

- Inte varje dag man får en elefant i huset!, utbrast Liten imorse. 

Jag gillar den väääldigt mycket. Den är kopia av någon men likväl väldigt bra och det ligger massor med tid bakom (bara prickar). 
Är så glad och stolt. 




På plats

Det är sååå fint väder ute och jag ska jobba idag med! Lite panik för detta, jag vill bara vara ute.
Men med lite tur får jag solsken onsdag torsdag då jag faktiskt är ledig - sen väntar helgjobb igen! Gah!
Att det kan vara så långt till april, hahaha!
Den som väntar på något gott vänta alltid för länge, så är det.

Dagens middagstips - Gulaschsoppa på burk och TADA! - Våfflor med grädde och sylt.                                 

Det ska vi ha idag har jag bestämt, våffeldagen är en viktig dag och får inte försummas hur som helst.
                                                                                         
 
 
 

Luktar gott!

Letat en evighet. Nu står den här i mitt badrumsskåp. 

Heeeelt underbar! Måtte den aldrig ta slut så svår som den varit att få fatt i! 




Ont

Det gör ont att lära sig springa långt.  

Imorgon är det vilodag på schemat. Tack och lov för det

Jag springer varken långt eller snabbt än men kanske fram i sommar? 



Mot nya mål

Har bestämt mej för att jag ska kunna springa en mil någon gång i år. Fyrtioårskris? Kanske. 
Kris betyder ju vändpunkt och jag påbörjade resan mot ett sundare jag förra året. Gjorde väl den avgjort största insatsen för att få behålla god hälsa genom att sluta röka. 
Så min kris består inte i att byta man, bli volontär i Uganda eller skaffa motorcykel. 
Jag vill komma igång att få en sund och frisk kropp (och jo! Jag vill ha en Audi cab oxå!!!). 
Men det är inte enkelt! Igår mumsade jag godis mm likt en matmissbrukare. Har nu på morgonen gjort en del i träningsprogrammet som ska få mig klara milen - och nästan kräkts (är på första veckan av tio...)

Så jag börjar förstå att det här inte kommer bli så himla lätt. Men jag ska kämpa! 
Tänk att kunna jogga en mil. 

Ledig dag

Snön vräker ner. Normalt men ändå extremt trist när jag lite lätt vant mig vid lättare skor och tunnare jacka. 

Sitter nu och väntar på min bil som är utlånad till bilbesiktningsmannen. Han såg rar ut. Hoppas han hellre friar än fäller! Tror min bil mår bra men jag kryper å andra sidan aldrig under den heller....

Efter detta är det snabbt byte och dra till tandläkaren. Idag bjuder min tandläkare på polering eftersom jag har slutat röka! Snäll han. Hoppas han inte hittar något annat istället som kostar pengar. 

Nå. Då är det bara att vänta på besked. 

Måndag morgon

På ett på väg mot Stockholm. Tobaksdag. Åker då ett gäng personer "före" mig inte kunde. 
Vet inte vad dagen kommer innebära men jag hoppas ju på att den allra minst blir givande. 

Helgen har varit riktigt bra. Lugn och skön, solsken, lite nyttosysslor samt en middag med makens arbetsgivare. Den gick bra! Tänk att de var ju liksom människor de med. Skönt! 

Övrigt att tillägga? Tre veckor kvar till mitt nya, mindre schema. Blir nästan sprallig när jag tänker på det. Heltiden som skulle vara några månader blev nästan ett helt år. Men det året är slut nu! 
Nu framme i karlstad. Ska se om det går att få kaffe i den här kärran...


Söndag. Bokläsning framför brasan. Blev även en powernap! 

Märkligt

Skicka iväg en snudd på medelålders morsa på hotell och utbildning i fyra dagar och få det oväntade resultatet:
- Hon längtar hem

Det är helt överkomligt, absolut, men det är härligt att det är fredag imorgon! 

Bjudna på middag hos makens nya chef på lördag. Magsårsframkallande. 

Lyxlira i underbara Sunne

På kurs. Helt otippat fackligt aktiv.  Bor på internat och lär lagar och paragrafer hela dagarna. Nog om det. 

På tur i centrum i dag. Där finns en underklädesbutik som är känd tiotals mil härifrån men jag har aldrig varit in. 

Förrän idag. Tre dyrgripar med mig ut. Halva reapriset. Nedsatta från niohundra till tvåhundra - styck! Fatta vilken shoppingglädje! Nu ska jag med gott samvete rensa ut några gamla trotjänare jag absolut inte vill råka ha på mig om jag hamnar på akuten.... 




Måndag

Nerräkning för så mycket. Så många "snart".

Det är nu det händer. Allt vi sått ska nu skördas. Det är nu allt händer och vänder på riktigt.
Hade jag då, för ett år sedan, vetat att det skulle ta sån tid att omorganisera ett liv hade jag nog gett upp på förhand. Men som sagt, under de närmaste veckorna nu dras den krokiga vägen ut till ett enda långt utropstecken.
Året 2013 kommer aldrig tillbaka och jag kan bara känna stor tacksamhet över det. Jag får hjärtklappning och tårar i ögonen fortfarande när jag tänker tillbaka på mycket under det året. Lärt mig massor. Om mig själv, mina nära. Kanske är jag lite klokare och starkare nu.

Dessutom är det nu de sista klämtande, flämtande veckorna på vintern.
Den sista pusten i heltidsträsket blåser över mig denna månad. Aldrig har jag väl känt sån genuin glädje över en vår. Pånytt-födelsen känns nästan fysisk, jag ser den och känner den som jag ser våren komma.
Nu är nästan båten i hamn. Snart lägger den till vid bryggan efter ett år på stormigt hav.
Hoppas "hopp-i-land-kalle" inte ställer till något nu i det sista.
För det är jag inte förberedd på, inte mentalt stabil nog att tackla.

Snart. Nästan.

Underbart är kort

Ännu en helg till ända. Fort går det! Har gjort bara bra saker. 
Sovit. 
Gått de två planerade milen. 
Städat den inglasade altanen och druckit två njutningsfulla muggar kaffe där. 
Städat bort all vinter från förstukvisten. 
Städat bilen. 
Grillat korv med stora och små vänner. 
Firat stora dotterns födelsedag med släkten. 

Och njutit av våren som plötsligt bara finns här runtomkring. 




Maken dök ner i ett dike under promenaden och kom upp nöjd som ett barn med årets första tussilago. 
Hemma i gräsmattan hade även krokus slagit ut. Härligt och roligt! 

Leva idag!

Fan vet, imorgon kan vi vara döda. Och vem bryr sig då om att det slank ner lite för många kex en fredagskväll?




Fredag!

Perfekt jobbvecka - onsdag till fredag. Så skulle det vara jämnt!

Utlovas solsken imorgon på vår gemensamma ledighet, är sugen på en utflykt med korvgrillning, hoppas de som preliminärt vill med kan, roligare ju fler man är.
Och långpromenad ska jag gå, minst två mil under helgen.

Och nästa vecka blir en bra vecka. Ska på utbilning på Spa i fyra dagar (och tre nätter!). Lyx, lyx, lyx! Ska passa på att träna något pass där på kvällarna och avsluta med lite bastu....
Måste köpa med lite ansiktsmasker!
Gud vilken tur att jag kom på det i all hast!

Nä, måste jobba lite, over and out!

Verkligheten

Tillbaka. Slut med att dricka vin till lunch, eftermiddagsfika och middag, hahaha!
Idag startas även projekt avsockring - för vilken gång i ordningen vet jag inte men så får det bli, under semestern har jag ätit kakor varje dag (!, jädrar vad de kan baka de där spanjorskorna!), samt snask då förstås. Och alkohol. Och efterrätt lunch och middag.
Efter en lång resdag igår (startade med att klockan ringde 3.05 för transferresa, la mig sedan 21.30 - helt slut) är jag åter på jobbet i ottan.
Som grädde på moset har jag en bil som går knackigt med blinkande motorlampa, måste in till verkstad med den efter jobbet.
Välkommen verklighet och vardag eller nåt....

Har hur som helst en skön vecka i ryggen och ska nu blicka framåt och glädjas över våren som ser ut att försöka komma mig till mötes.

Läskigt värre

Face your fear....

Satt i självaste skyltfönstret med fiskar gnagandes på fötterna och skrattade och grät om vartannat. Förbipasserande hade stort nöje av det och det bjuder jag på, lär ju aldrig se dessa människor igen. 
Liten satt även hon i ett bad och hon hanterade sina känslor bättre än jag .... 


Resultatet? Tja, de hade nog för svår uppgift, jag märker ingen större skillnad! (Men ni ser ju vilka fina fötter jag hade redan, imponerad att de ser så fina ut på bild, tittar inte så noga på dom, har lite fotfobi).

Karneval!

Igår var det karneval här på orten. Imponerande på alla sätt! 





Fantastiska dräkter och så mycket glitter har jag aldrig sett på en gång. 
En upplevelse att få se. 

Promenad

Igår firade vi en nybliven sjuttonåring. Först på djurpark. 
Späckhuggarna var maffiga, delfinerna vackra men sjölejonen hade helt klart bäst underhållning. 





Pingvinerna var ju coola oxå förstås! 

Nu ska vi störst och de minsta till fots utforska omgivningarna. Tonåringarna är slitna (!) och orkar inte följa med. 






RSS 2.0