Gottepåsen.blogg.se

Lite shopping, bla nya byxor till mig för en hundring, två par byxor och en snygg tröja till Liten. Tyvärr inte på rea men man kan ju inte begära allt! 

Mysig middag och sen drog vi bort på bion. Jättebra film och det är lite coolt med 3D, jag tycker det är maffigt på bioduken. 

Nu är vi hemma, nöjda och glada. Imorgon blir det jobb igen för mej. Men det ska vi inte tänka på nu. 

Pappan på raden ovanför förevigade oss snyggingar precis innan ljuset slocknade och spänningen började... (Jag tog ett hyggligt kort tillbaka i mörker på pappan och hans två grabbar, alltid bra att ha bildbevis; ja, titta, vi gjorde visst saker när du var liten!)

Idag har jag vaktat min sjuka, städat, sett på naturprogram på tv med Liten, gått promenad själv, bakat muffins då Liten nästan gjorde allt själv, lyssnat på läsläxa, skottat snö, haft massor av tid över och därmed satt upp vårgardiner i vardagsrummet. 

Hoppas hon är bra i halsen imorgon för då ska vi ju göra stan! Vill inte ha henne blek och tärd då heller! 

Fönstret ser nu ut så här:

Vårfint. Ljust. Åh, vad jag behöver ljus! 

Lovat min Lilla en myskväll, bara hon och jag. På fredag smäller det!

Har faktiskt lyckats få tag på biobiljetter på premiären av Frost! I 3D! Fattar ni vad många lätta pluspoäng jag tar hem bara på det??

Äter vi dessutom på Donken innan och tar med en stor skål med popcorn in på filmen kommer hennes hjärta tillhöra mig i flera dagar, hahahaha!

Skämt eller inte, jag ser verkligen fram emot det här men det gör inte Liten än. Hon vet nämligen inte om det alls, hon ska få reda på det efter att hon kommer hem från skolan på fredag tänkte jag, lite:

 

"Byt om och ta på dig ditt bästa humör, vi ska ut på lite äventyr du och jag!"

 

 

 

Jobb, jobb, lite promenader, tvätta, städa, middag med kompisar och så lite mer jobb. 

Och vinter. Nu tar den liksom igen förlorad tid med snöstormar och iskyla från Sibirien eller nåt. 

Fast det är fint på sina ställen. Häromdagen tog jag en långpromenad före jobbet. Det hade snöat hela natten och på den lilla väg jag gick var jag först... 

Många produkter har passerat i mitt badrumsskåp de senaste åren. Jag provat många olika spraybalsam. Dyra, billiga, starkdoftande, luktfria ... Inte blivit nöjd med någon.

Plötsligt hade mannen köpt en sort till Liten som är helt sjukt bra!!! Och en svag doft av jordgubb som inte skapar huvudvärk eller stör övriga dofter man eventuellt tagit på sig.
Jag har inga problem alls med att det är en barnprodukt, säkert mer vänlig mot både kropp och miljö. Och trassligt hår gör väl lika ont på både stora och små huvuden?
Rekomenderas!

Brukar inte ha resfeber, och de thar jag väl inte nu heller - egentligen.

Men jag längtar bort! Åh, vad jag längtar! Ska försöka fylla alla lediga dagar fram till resan med något roligt så väntetiden blir rolig.

Har faktiskt bokat in en helg med stora och små flickor i badtunnan. Det är vi alla värda. Hoppas på bra väder bara, inga stora krav, vad som helst förutom regn går bra....

Ledig en dag mitt i jobbmaratonet jag hamnat i. Man kanske är det värt det? Hade ju någon extradag ledigt efter julen och det försvinner bara en endaste semesterdag veckan jag och flickorna reser till solen!

Övrigt idag - promenad i nästan två timmar i fantastiskt vinterväder. Jag, vägen och musik i öronen. Underbart.

Så en dusch på det och äggbrunch, (-1kg efter jul, bara att hålla i), sen allmänt njuta av att vara själv en stund, spelar hög musik och WF....
Snart ner till byn och hälsa på resesällskapet. Liten har ingen aning om vilka de är, de som ska med oss på resan, så det är dags att de får bekanta sig med varandra. Enl uppgift är den lilla flickan där lika galen i Schleich-figurer som min så vi har alla chanser till ett lyckat första möte, hahahaha!

Och hör ni - det är kramens dag idag - krama någon!

Helgjobb.

Känns så där roligt, varit gräsänka hela veckan och ikväll kommer maken hem - då är jag borta. Likaså imorgon, och på söndag, och måndag. Kommer vara som en död.
Januari och februari ser inte alls roliga ut schemamässigt. Har små korta öar av ledighet där jag troligen kommer vara helt slut.

Men nu har jag börjat nerräkningen på allvar. 1 mars går jag ner i tid! Känns fantastiskt och härligt. så först intensivt jobb, sen en veckas semester med tjejerna - sen väntar ett tunnare schema. 40 dagar kvar - jag orkar!!
Då har det gått ett år sen en vansinnig karusell startade. Ett långt år.

Men som sagt. Den här helgen ska det arbetas. Att jobba sju av åtta dagar är tufft, särskilt när man mixar kvällar och tidiga mornar.
Ser fram emot tisdag - som ett litet delmål. Första lediga dagen på väldigt länge som jag kommer få vara hemma i lugn och ro. Inga skollediga ungar, inga tandläkarbesök, inga tider att passa någonstans. Me, myself and I mellan kl 7.30 - 14.10, Amazing!

Tisdag.... Inte så långt dit, 32 timmars arbete - gjort i ett nafs!

Så direkt jag kom hem, på med kängor, täckbrallor, mössa och reflexväst och iväg på femkilometarn. 

Längst ner på vår bonnväg hänger en kätting över vägen. För att hindra onödig trafik. 

Jag har klivit över den där hundratals gånger. Idag, med all snö, missbedömde jag avståndet, tappade först balansen lite, tappade sen fotfästet med den fot som var i marken vid klivet och fallet var ett faktum. Rakt fram, som en fura. Lyckades att undvika att mula mig själv i snön. 

Och det obligatoriska AJ. Det gör ta mig fan ont på mig jämnt numera. Kättingen vek sig inte för mig utan sopade till mig duktigt på höger smalben. 

Förnedrad och arg fortsatte jag gå, hade ju nyss börjat, hade 4,5 km kvar. 

Nu gör det ännu mer ont. Imorgon är jag nog blå. 

Tar litet vinglas som tröst (ska jobba långhelg så det här är min fredag). 

Gjorde en häromdagen med fel sorts vinäger. Men det såg ut som en bearnaise. Nu rätt vinäger och rätt utseende. Men måste hitta ett annat recept för den här är för skarp i mitt tycke. 

Men nu kan jag slå min egen bea! 

Har två händer, känns fatastiskt. Har ett stort hål i den ena handen dock, men det läker inifrån och ut så det blir nog bra vad det lider.

Är tack och lov inte i patientnära arbete förrän på fredag. Ständig handtvätt och spritning är inte kompatibelt med ett plåster om någon undrar.
Annars då? Jo, det suger en måndag morgon när man vet att det ska jobbas sex av denna veckas dagar.
Bara att hålla ut. I mars kan jag äntligen vila mina ögon på ett schema med mindre arbetspass!

För visst tycker jag om att mysa inne i stugvärmen. Ibland. 

 Och visst kan jag uppskatta en liten stund ute om vintern. 

Men allra mest vill jag sitta ute och läsa. I lite lagom mycket kläder. Tassa runt ute barfota är det bästa som finns. 

Jag grejar hellre ute, måla, gräva, sopa,rensa och feja, än att städa inne. Det går faktiskt inte att städa jämt. Rent är ju rent. 

Och det är väl det som skapar rastlösheten. 

Det är inte ens mitten av januari och jag är alldeles nöjd med vintern. Vill ha ljus! Jag vill dra på mig mina utefixarkläder. Tända grillen. Sitta i trappan mot gärdet med ett vinglas och bara titta ut. På allt och ingenting. 

Det är inte bara jag som trivs där....

Inte längre ilsket röd på ovansidan och den där svagt röda linjen över armen är borta nu. 

Skönt! Svullnaden och värken ger väl med sig efter hand och panodil funkar ju bra. 

Nu kan jag andas ut om det och fullt ut förfasa mig över snön som visst behagar komma nu. 

Bild från köksfönstret.

Helvete vad det gjorde ont. Tårarna sprutade ur ögonen på mig, beklagade mig nog rätt högljutt. Både jag och doktorn bad varandra om ursäkt sen. 

Summan av kardemumman. Antibiotika i tio dagar och bums söka om det blir sämre. Tack vare att jag inte hade feber slapp jag inläggning och antibiotika iv. Tyvärr känns det redan nu som om det är sämre. Men jag har hunnit svälja två doser och planen är att tredje dosen får natten på sig. 

Svår balansgång. Inte akuten i onödan men vill ju inte ha handen uppäten av basilusker heller. 

Är faktiskt uppriktigt orolig. Har en rodnad som sprider sig över underarmen och den har kommit under eftermiddagen. 

Eller så är det inbillning. Något annat. Som inte hör till. 

Förundras över det, trodde jag var på banan igen men jag får acceptera fakta. Jag har lovat mig själv att lyssna på kroppen. Mitt nyårslöfte, ett av dom. 

Inatt drömde jag att mitt nya schema hade två nätter. I drömmen rasade jag ihop på expeditionen och bara grät och mannen min fick komma och hämta mig. 

Så trots trötthet är det skönt att vakna ibland. 

2014 ska bli ett bra år. 

Vi är på väg, sakta men vi tror det är stabilt och säkert. 

Så var en restresa med all inclusive vår. Nu har vi skrattat hela dagen åt vårt tilltag. Vad har vi gett oss in på? Barnen jublar. 

Det sägs att man ska bli försiktigare med åren. Jag undrar om det inte är tvärs om?

Det här skulle jag aldrig ha hittat på för några år sen. 

Men vi behöver den här resan allihop av olika skäl. 

Ser fram emot det här massor, även om det  inte helt sjunkit in i medvetandet.

Där simmar jag och tycker synd om mig själv. Hela ansiktsboken är fyllt av långlediga, klämlediga, föräldralediga och därmed obehagliga nyllen.

 

Tröstar mig med att Mannen iaf också måste jobba varenda svart dag, som jag. Men jag har dessutom jobbat en hel hop med röda dagar den här julen vilket inte alls är roligt längre. Inte det minsta jullov för min Lilla snurra. De här svarta dagarna är hon dessutom hemma med sina tonårssystrar vilket, tyvärr, leder till viss passivitet. När de stora stirrar i telefon eller datorn ser hon på film, film och film.

Kompisarna hennes verkar ha gått upp i rök, någon snö att röja i finns icke och jag sitter fast på jobbet i vårdplaneringsträsk och har grymt dåligt samvete för att vi inte åker och badar eller bowlar eller något annat kul.

 

Nästa jul jobbar jag inte 100%. Nej, nej nej. Så då borde jag kunna få till något roligare än det här eländet som vi har i år. Skyller de här sista dagarna på oflytet som läcker över från pissåret 2013.

 

2014 ska bli ett makalöst år, det har jag bestämt. Rast slut. Dags att fylla i vårdplaner....

Står nu lite olydigt i det tysta huset och äter rester med händerna. För att jag har minsann jobbat jag. Inte fått slappa hela eftermiddagen också fått lägga mig tidigt. Nädå. 

"Stulen" mat är allt bra gött!